what?
vad vill jag egentligen? jag har ingen aning längre.. en del av mig tycker att det har gått för långt och vill ge upp, en annan del säger att det är värt att kämpa och se vart det leder. jag vet att jag inte skulle klara mig om jag slutar kämpa, men jag klarar inte av att ha det såhär heller. det känns som att jag är den enda som kämpar ibland. vi kämpar på så olika sätt.. du förstår inte när jag blir sårad, du förstår verkligen inte.. du tycker bara jag är larvig och skiter totalt i vad jag säger, vad det än gäller.. åh, jag vet ingenting längre. fuck this, fuck. och detta gäller faktiskt mer än en person, det gäller nog två-tre stycken.. men fan att det alltid ska vara så jävla fram och tillbaka.
Och.. vart fan tog alla vänner vägen?
Ska det verkligen vara såhär?
Ska jag vara den som hör av mig hela tiden? 
jag just nu, sliten och fundersam, och sry för alla cambilder men min kamera är faktiskt på lagning ;o
Och jag vill tacka min älskade pojkvän Mattias bark för allt du gör för mig. Du finns verkligen där för mig i alla lägen, vad som än händer. Du är den enda som förstår mig, den enda som ens försöker förstå mig. Du lyssnar och stöttar jämt, vad det än gäller - och du sviker aldrig! Jag älskar dig så himla mycket, mest i hela världen, mest av allt. Jag blir kärare och kärare för varje dag som går! DU ÄR BÄST. Jag trodde aldrig jag skulle kunna bli såhär kär, jag trodde aldrig jag skulle hitta en kille som jag skulle kunna offra allt för! Du är underbar, hoppas du vet det. Det finns verkligen ingen som du, och jag är världens lyckligaste som har dig.. You are the one and only for me! <3
ca ett år gammal bild.. men jag älskar dig minst lika mycket fortfarande!<3
inte meningen att någon behöver läsa detta egentligen,
kände bara att jag behövde skriva av mig lite.
vi hörs imorgon :)
puss //sofierunnzell
